- Över 60 sekellånga hem längs Playa Babilonia i Guardamar del Segura står snart inför rivning enligt Spaniens kustlag.
- De drabbade husen, byggda på 1920- och 30-talen, utgör ett unikt låghus-kustsamhälle bokstavligen i vattenbrynet.
- Långvariga invånare uttrycker sorg över förlusten av sina hem, gemenskapen och den kära livsstil som är knuten till havet.
- Den spanska regeringen hävdar att erosion och miljöproblem rättfärdigar rivningen,och pekar på husen som hinder för strandåterställning.
- Boende menar att staten har försummat insatser för strandbevarande, inklusive ogynnsam hantering av sediment från floden som påverkar kustlinjen.
- Rättsliga strider har pågått i över åtta år, men rivningar är planerade att påbörjas i september 2025.
- lokala och internationella stödjare framhåller husens kultur- och historiska värde som en del av Spaniens kustarv.
Slutet på en era: Historiska hem vid playa babilonia ska rivas
Nedräkningen har börjat för rivningen av mer än 60 sekellånga hem belägna vid Playa Babilonia, en unik kuststräcka med bostäder i Guardamar del Segura, Alicante. Dessa enkla, envåningshus står bokstavligen vid strandkanten och bildar ett särpräglat kustnära grannskap som varit ett älskat hem och sommarparadis för generationer.
Invånare som Maruchi Saura (84) och Asunción González (88), långvariga grannar och bärande pelare i denna lilla gemenskap, lever dagligen med hjärtesorgen inför ett oundvikligt farväl. För dem och många andra är husen inte bara byggnader - de är arv,samlingsplatser för familjeminnen och ryggraden i en sammansvetsad livsstil nära havet som sträcker sig från barndom till ålderdom.
En unik kustgemenskap i fara
Husen som sträcker sig över mer än 600 meter kustlinje byggdes mestadels mellan 1920- och 1930-talen. De uppfördes ursprungligen för att stoppa sandinblåsning från de framryckande dynorna, och dessa sten- och körteltäckta hem har stått som ett vittnesmål för en traditionell livsstil nära havet.
Boende minns årtionden av sommarsammankomster från juni till oktober och ett starkt band format genom ömsesidigt stöd. Som Asunción González uttrycker det, “Vi blev en underbar familj.Ett samhälle av fantastiska människor som levde i solidaritet - och nu går allt mot sitt slut.“
Varför ska husen rivas?
beslutet kommer från den spanska regeringens tolkning av Ley de Costas (kustlagen), som syftar till att skydda allmänhetens äganderätt till havsmark och bekämpa erosion längs stränderna. Staten vägrade att förnya tillstånden för husen när de gick ut 2018.
Miljöministeriet pekar på två huvudsakliga skäl:
- Dessa byggnader utgör “första regrediens faktor” i den redan eroderande stranden.
- Husen blockerar ett kontinuerligt dynbälte som är avgörande för kustlinjens naturliga återväxt och skydd.
Invånarna hävdar dock att staten själv bär ansvar för den nuvarande stranderosionen. Kritiken riktas mot kustnära infrastruktursatsningar, som en vågbrytare vid floden Segura som sprider sediment bort från stranden och förhindrar naturlig återbildning.
De betonar att husen, långt ifrån att vara orsaken till strandförlusten, från början var skyddande barriärer byggda när den naturliga sedimentflödet fungerade bättre. Dessutom lyfter de fram inkonsekvenser i tillsynen och noterar att liknande kustnära hus på andra håll i Spanien beviljats förlängningar.
Rättslig strid och invånarnas reaktion
Denna rivningsprocess har överklagats i över åtta år vid Spaniens Nationella domstol, där invånare vädjat till myndigheterna att bevara deras hem.Trots att deras rättsliga möjligheter nästan är uttömda håller de fortfarande fast vid hoppet. Som Asunción passionerat säger, “Vi kämpar mot odds, men hoppet finns kvar.“
Samtidigt förbereder sig invånarna på det oundvikliga vräkningen. enligt muntliga avtal ska tömning av husen börja i början av september 2025, med rivningar planerade några dagar senare. Vissa drabbade familjer har valt att själva organisera evakueringsplaner för att kontrollera kostnader och påskynda processen.
Trots hjärtesorgen lovar gemenskapen ett fredligt avsked: “Vi önskar inga problem, vi är fredliga människor.Vi lämnar med värdighet, oavsett utgång,” säger Maruchi Saura.
Liv och minnen knutna till havet
Havet är mer än en granne för dessa invånare – det är en livskraft. Maruchi har bott på Playa Babilonia året runt i 32 år, efter att ha sålt sitt hem i Murcia för att helt omfamna denna livsstil vid havet. Hon beskriver privilegiet att vakna upp till havet, bada i dess vatten även på vintern, och leva ett enkelt liv djupt rotat i naturens rytmer.
Dessa hem har bevittnat årtionden av familjeliv, barn och barnbarns uppväxt, glädje- och sorgestunder – och en långsam men säker krympning av själva stranden.
Internationellt engagemang och krav på kulturarvsskydd
Situationens allvar vid Playa Babilonias hem har väckt internationell sympati, inklusive besökare från Tyskland som uttryckt sorg efter att ha sett den förestående förstörelsen både på TV och på plats. Många ser dessa hus - med stenmurade väggar och traditionella vasskonstruktions-tak – som kulturarv som förtjänar bevarande snarare än rivning.
Lokala förespråkare och flera kommunala rådsförsamlingar har efterfrågat lösningar som tar hänsyn till både miljö- och kulturintressen, men jurisdiktionella och juridiska komplexiteter begränsar skyddsmöjligheterna.
| Aspekt | Invånarnas syn | Regeringens position |
|---|---|---|
| Orsak till stranderosion | Statens kustprojekt förvärrar erosionen | Husen orsakar strandåtergång |
| Tillstånd | Bör förlängas | Ej förnyade efter 2018 |
| Kulturvärde | Högt: historisk och kulturell betydelse | Låg prioritet kontra miljölag |
| Juridisk status | Överklaganden pågår, hoppfulla | Rivningar godkända |
Vad väntar framöver?
Med rivningsdagen runt hörnet värdesätter gemenskapen varje kvarvarande stund vid playa babilonias stränder. Medan juridiska och politiska strider kan ha nått sin slutpunkt, kvarstår den känslomässiga och kulturella förlusten som djup.
Med Maruchi Sauras ord: “Vi trodde att detta skulle vara vårt hem till slutet – nu vet vi inte vart vi ska ta vägen.“
Denna berättelse speglar en större konflikt som många kustsamhällen världen över står inför – att balansera miljöskydd med bevarandet av mänsklig historia och de nära band människor har till plats och natur.
Källor: